Hisnande höjder avskräcker inte fotografering av stenhuggarmärken. Foto Maria Nilsson

Dagens turister och besökare som beger sig på en segeltur på Nilen mellan Luxor och Assuan i Egypten kan beskåda en mångfald av magnifika fornlämningar som praktfullt breder ut sig längs med stränderna på den antika plats som idag kallas Gebel el Silsila (förkortad Silsila nedan). Platsen ligger i Övre Egypten, mellan de berömda tempelområdena i Edfu och Kom Ombo. De närmaste moderna städerna är Luxor, 130 km norrut, och Assuan, 65 km söderut. Det arkeologiska området som innehas av den svenskledda koncessionen omfattar över 30 km2, och sträcker sig över båda sidorna av Nilen, inklusive den lilla byn Nag el Hammam.

Antikens egyptier kallade platsen Kheny, ”rodd-platsen”, eller Pa mu wab,”det rena vattnet”, men romarna benämnde den Silsilis (okänd betydelse), vilket transformerades till Gebel el Silsila, ”Bergskedjan”, av araberna. Det moderna namnet tros härröra från en folksägen som beskriver hur en kedja spändes upp på vardera sidan av Nilen för att stoppa förbipasserande fartyg för att kunna beskatta dem.

Arkeologiskt arbete i tempelområdet. Foto Maria Nilsson

Bland arkeologer och antikhistoriker är platsen främst känd för sin roll som det antika Egyptens största stenbrott, och detta var den huvudsakliga källan till den högt ansedda nubiska sandstenen – en fin- till medelkornig beige-grå sandsten – som bröts i stor skala från och med den 18:e dynastin (ca 1550–1290 f.Kr.).

Den arkeologiska koncessionen
”Gebel el Silsila Survey Project” är ett tvärvetenskapligt svenskt projekt som syftar till att studera och dokumentera alla arkeologiska lämningar i området. Projektet har medlemmar från flera europeiska länder, USA och Egypten, och specialister inom antikens historia, egyptologi, arkeologi, geologi, keramik, topografi, arabisk epigrafik, digital arkeologi och förhistoria.

Doktoranden Moamen Saad dokumenterar en av de Nil Stelea som finns i området. Foto Maria Nilsson

Det vetenskapliga laget har arbetat ca 2 månader varje vår och höst sedan 2012, vilket har lett till stora framsteg inom olika forskningsområden. Fynden beräknas blir fler, då projektet nyligen beviljats tillstånd att utföra även mindre utgrävningar, främst att rensa undan sand och insamla arkeologiskt material från utvalda områden, vilket innebär att expeditionen bryter ny mark och inleder en ny fas i arbetet med dokumentationen av Silsila.

För vidare läsning: Bibliografi Maria Nilsson